Förbundets verksamhetsstrategi och val av förbundsledning toppade dagordningen när representantskapet, valt för åren 2001 — 2006, sammanträdde till sitt första möte. Valet av ny ordförande var historiskt i flera avseenden. Det var det första ordförandeskiftet efter att förbundet övergett systemet med kongress till förmån för ett rapresentantskap valt på mandatperiod; det var första gången en kvinna tog steget upp till ledningen för FFCs största medlemsförbund; och det var första gången en akademiskt utbildad med doktorsgrad valdes till förbundsordförande. Santamäki-Vuori är ekonomiedoktor och har bedrivit ekonomisk forskning bl a vid Löntagarnas forskningsanstalt samt undervisat vid universitetet i Helsingfors.

Ekonomiska insikter kan komma väl till pass vid det kommunala förhandlingsbordet. I ett allt mer marknadsorienterat samhälle hamnar kommunerna lätt i kläm. Företagsvärldens resultatinriktning är inte alltid så lätt att överföra till den kommunala verkligheten. Ett konkret problem KAT har att ta tag i är hur man skall lyckas hänga med i en löneutveckling som drivs av den privata sektorns resultatlöner. Att den inkomstutvecklingsgaranti som nu tillämpas är helt tandlös i detta avseende har man redan tvingats konstatera.

Kommunsektorn suktar efter stabil samhällsekonomi. I ekonomiskt turbulenta tider är kommunerna och kommunalt anställda i blåsväder. När konjunkturerna sviktar, viker skatteunderlaget med direkta följder för serviceutbud och personalresurser. När konjunkturen spinner på topp igen stramar staten åt finanserna — med samma följder. Så lagom vore bäst.

I turbulenta tider ligger ökad lönespridning lätt på lut. KAT varnar för detta. I stället vill man hålla ihop avtalssystemet och utveckla det innehållsmässigt att motsvara tidens krav. Viktigt är också att hålla fast vid avtalsrätten i de fall där kommunala tjänster inte längre produceras i kommunernas egen regi.

Det var ett mycket samstämt representantskap som drog upp strategin för förbundet. Kanske återspeglar sig allvaret i kommunernas situation i kommunanställdas förhållning till intressebevakningen. Samling är styrka.

I god ordning överlät KATs mångåriga ordförande och trotjänare Jouni Riskilä, ordförandeklubban till Tuire Santamäki-Vuori. Valet var väl förberett och övervägt. Hon plockades för två år sedan som ordförandekandidat och andra ordförande till förbundet. Lärlingstiden ändade nu som avsett i ordförandeskap.

I den kongressvalda ledningen ingår dessutom två branschchefer. Heikki Kehälinna, som också är ordförandes ersättare, samt Teija Aasar-Laaksonen. Båda valdes enhälligt, men Kehälinnas kandidatur föregicks av omröstning inom den socialdemokratiska gruppen. Ledartrojkan företräder KAT i FFCs ledande organ. Santamäki-Vuori som fullmäktigeordförande, Kehälinna och Asara-Laaksonen som medlemmar i styrelsen.

KATs förbundsstyrelse på 25 medlemmar förnyades till en del. Nio medlemmar är nya. Ordförandeklubban i förbundets representantskap svingas av Irma Rajantie.

HANS JERN
Bild MATTI YLIROTU

Kommunerna borde satsa mer på sin personal, konstaterar psykoterapeut Ulla Andersson från Åland.

– Det behövs kompetenshöjande utbildning för att ge personalen ökat självförtroende, det behövs satsningar på rekreation, men framförallt behövs det mer personal. Det skall var möjligt att sitta i kafferummet och skratta bort en stund utan att man behöver ha dåligt samvete.

Ritva Granholm, hemvårdare från Närpes, håller med.

– Arbetsgivarna borde inse vilken resurs de har i en kunnig personal och ta hand om den på bästa tänkbara sätt.

– Det är viktigt att var och en ges möjlighet att påverka sitt arbete, inflikar Ingemar Backström, huvudförtroendeman för HNS (sjukvårdsdistriktet för Helsingfors och Nyland.) Och att man får känna att arbetsinsatsen är värdesatt.

Det kommunala avtalssystemet ligger i vågskålen. Det finns krafter som vill bryta ut vårdsektorn och ge den ett eget kollektivavtal. För KAT, som representerar många olika yrkesgrupper, är det klart att en splittring också skulle innebära en försvagning.

– Det här handlar mer om organisationspolitik än intressebevakning från vårdarfackens sida. Det blir inte mer pengar att dela på om man spjälker upp avtalen. Och spännvidd för lokala prövningar ger avtalen nog om man bara har pengar att dela, framhåller Ingemar Backström.

– De verkligt eftersatta finns ju i löneskalans nedre del. Det finns hundrafemtiotusen kommunalt anställda som har under sjutusen mark i månadslön, säger Ulla Andersson.

Ingmar Backström ser lönevärderingen som det avgörande instrumentet för att få ordning på den kommunala lönesättningen. Ritva Granholm är mer tveksam.

– Lönevärderingen är väldigt jobbig på lokal nivå, kräver mycket av förtroendemännen. Det måste ordentliga utbildningsinsatser till för att lyckas genomföra lönevärderingen rättvist.

De svenskspråkiga medlemmarna i KATs representantskap deltog aktivt i diskussionerna och krävde bl a att förbundets svenska service ytterligare utvecklas. Men den har inte fungerat dåligt hittills heller.

– Vi måste ju konstatera att tillgången till svensk service är en trumf när vi tävlar med andra organisationer om vem som skall organisera t ex närvårdarna, säger Ritva Granholm.