Ett centralförbundsavtal av
detta slag ingås mellan flera parter och förverkligas likalydande inom alla sektorer.
Underlaget för ett dylikt centralförbundsavtal är ett tvåparts ramavtal som
undertecknades i Bryssel i juli 2002, och som på detta sätt skulle få sin tillämpning
i Finland.
Distansarbete utförs hela tiden så de rättigheter ramavtalet innehåller borde så
fort som möjligt ges distansarbetarna och bli en del av normerna i det finländska
arbetslivet. När metoden är ett centralförbundsavtal styrs tillämpningen kontrollerat
uppifrån utan att det uppstår ett virrvarr av lokala och personliga avtal som lätt
används för anställningsspekulation.
Enligt Brysselavtalet har arbetsgivarna redan förbundit sig att gå in för nationella
tillämpningsavtal. Det är skäl att påminna om att Finland är ett av de ledande
EU-länderna när det gäller distansarbete. Finland kunde också gå i spetsen när det
gäller att slå fast distansarbetarnas arbetsvillkor och definiera branschens normer i
ett avtal mellan arbetsmarknadsparterna.
I den avtalsstrategi som FFC har utarbetat i samarbete med förbunden betonas framför
allt att distansarbete bör bygga på frivillighet här nämns arbetstider och
prestationsstandarder , arbetsvillkor, integritetsskydd, arbetsgivarens skyldighet
att bekosta arbetsredskap samt arbetarskydd. Löntagarorganisationernas sakkunniga har
också diskuterat frågan sinsemellan.
Tilläggsinformation: