Nokia rankas som ett av de tjugo bästa företagen i världen. Nokia är inte bara Finlands utan hela teknologiindustrins största företag. Bolaget gör betydligt mer pengar än de nio övriga stora metallkoncernerna tillsammans och sysselsätter cirka 51 000 människor, 22 000 av dem i hemlandet.

Efter det i proportion "magra" året 2002 är nu Nokia igen på väg med full fart uppåt. Av de tio största metallkoncernerna var Nokia först ute med sitt fjolårsresultat.

Även om omsättnings- och vinstmiljarderna, 29,5 och 5,4 miljarder euro, på grund av den försvagade dollarn låg aningen under den förra räkenskapsperioden var det ett bra år för Nokia och det fjärde kvartalet var rentav ypperligt. Så gjorde bolaget under perioden oktober–december en tredjedel av hela årets vinst.

På basen av resultatet år 2002 berömmer Metallarbetarförbundets forskningsavdelning i sin Nokiarapport bolaget för dess osannolikt goda lönsamhet, och den bedömningen behöver inte korrigeras nu heller.

Berömmet är motiverat också därför att tillverkningen av elektronik- och elprodukter minskade med 11 procent i vårt land ifjol och en hel del mindre underleverantörer gick omkull, också sådana som levererade för Nokia.

Metallarbetarförbundet ger ris åt Nokia för att bolaget främst ser till aktieägarnas intressen och värnar om avkastningen på investerat kapital, medan de anställda behandlas sämre.

Nokias IT-nät reducerade sin arbetsstyrka med 2 000 ifjol, hälften av dem i Finland och enligt Metall skedde detta på rätt vaga grunder.

Nu är däremot optimismen beträffande i synnerhet mobiltelefonförsäljningen så på topp att koncernen utlovar nya arbetsplatser inom både produktionen och produktutvecklingen.

Storbolagen sysselsätter tredjedel

I början av denna månad offentliggör de övriga stora metallföretagen sina fjolårsresultat.

Metallarbetarförbundets forskare rapporterar att de tio största koncernernas sammanlagda omsättning år 2002 övergick 55 miljarder euro, 0,67 miljarder mer än året innan, men att detta rätt långt påverkades av företagsköp. Deras resultat var cirka sex miljarder euro eller en miljard mer än 2001.

I slutet av år 2002 hade de tio största koncernerna 184 000 personer på sina lönelistor vilket var 6 000 mer än året innan. Ökningen berodde på Kones, Metsos, Outokumpus och Wärtsiläs företagsköp. I övrigt fick arbetarna mest sparken inom metallbranschen. Detta gällde också storföretagen.

De tio största sysselsatte sammanlagt 73 000 personer i hemlandet, 6 000 fler än året innan och därmed cirka en tredjedel av branschens inhemska arbetskraft.

Enligt teknologiindustrins egna uppskattningar sjönk omsättningen i Finland med fem procent år 2002 och personalen minskade med 5 000. Statistikcentralen uppger att metalls produktion sjönk med fyra procent ifjol.

Outokumpu tror på stål

Outokumpu, åttonde i storleksordningen i landet och näststörst inom metallbranschen, kommer i framtiden att satsa framför allt på rostfritt stål och siktar på en tredje plats i världen i den serien.

Räknat i ton producerade bolaget 4,5 gånger mer stål än koppar eller zink förra året. En annan sak är hur världsmarknaden belönade bolaget för detta.

Enligt Metalls rapport gjorde Outokumpu en omsättning på 5,6 miljarder euro år 2002 och drygt 0,2 miljarder i vinst. Omsättningen kommer inte att stiga så mycket, om man baserar beräkningarna på fjolårets tre första kvartal, men lönsamheten förefaller att minska.

Outokumpu är alltjämt hårt skuldsatt efter miljardinvesteringarna för ett par år sedan och har ett hårt program för att klara sina lån.

Koncernen sysselsätter omkring 20 000 personer av vilka drygt 6 000 i hemlandet.

Metsos väg är stenig

Trean i storleksordningen, Metso förutspås en förlust på tiotals miljoner om man får tro Metallarbetarförbundets forskare Kari Sairo som har följt koncernen på dess steniga väg. Back blir det främst på grund av pappersindustrins ringa investeringar.

Sairo menar att bolagets eftermarknadsstrategi var framtung och frånsett Metso Minerals fick man inte serviceavtal förrän mot slutet av förra året.

Svårast är situationen för Metso i Nystad där hälften av arbetsstyrkan på bilfabriken, eller 750 man, fortfarande är permitterad. Men Sairo menar att fabrikens utsikter ändå inte är helt mörka för Porsche, som är det enda märke fabriken tillverkar för närvarande, kommer ut med en ny modell.

Metsos omsättning 2002 var 4,7 miljarder euro och bolaget gjorde en vinst på 93 miljoner. Koncernen sysselsatte över 28 000 personer, 10 000 av dem i hemlandet.

Kone går inte att hejda

I Kones närhistoria ser man inga dåliga år. Också fjolåret gick vägen när koncernen lyckades bli av med sina traktorer och skogsmaskiner till ett gott pris, gissar forskare Jorma Antila på Metallarbetarförbundet.

Jämförelsen av Kones resultatsiffror försvåras av att koncernen köpte upp Partek år 2002, men sålde ut Parteks traktor- och skogsmaskinsproduktion ifjol.

På basen av det tredje kvartalet i fjol hade koncernens omsättning stannat upp och orderstocken låg på samma nivå som året innan. Eftersom koncernens sista kvartal i allmänhet har uppvisat ett mycket gott resultat antas koncernens vinst stiga till 328 miljoner euro, eller cirka 50 miljoner mer än året innan.

KCI Konecranes som tillverkar tunga lyftkranar har mer än Kone lidit av måttliga investeringar och försvagad dollar. Dess omsättning ifjol beräknas minska över sju procent och dess vinst halveras, berättar Antila.

Rautaruukki får plus

Av de bolag som ligger under tre miljarders omsättning gjorde Rautaruukki år 2002 en förlust på 46 miljoner euro, men en hård sanering förra året, speciellt vid stålfabriken i Brahestad och inom Fundia gör att fjolårsresultatet blir positivt.

Koncernen sade upp 700 arbetare ifjol och lämnade kvar cirka 12 000, av vilka drygt hälften i hemlandet.

Enligt Metalls forskare borde Rautaruukki under några år framöver få bort sina skulder, som övergår det egna kapitalet med mer än 100 procent, om man ska kunna förnya masugnarna i Koverhar och Brahestad före utgången av detta årtionde.

Wärtsiläs fjolår var på den svagare sidan men ändå positivt. Kari Sairo menar att bolaget redan har ätit upp vinsten av såld egendom.

Den dåliga efterfrågan på bolagets huvudartikel, dieselmotorer till fartyg och kraftverk, har lett till hårda saneringar i Holland, Frankrike och nu även i Åbo.

Bolaget torde under den närmaste framtiden koncentrera sin motortillverkning till Asien, italienska Trieste och Vasa.

När Åbofabriken körs ner minskar de finländska Wärtsiläanställda till under 3 000.

Elcoteq, i slutändan av de tio storbolagen i branschen, hade en försämrad omsättning under fjolåret men dess resultat väntas bli bättre än knappa 20 miljoner. I början av året drabbade bolaget av Irakkrisen och sarsepidemin, men genom att omorganisera verksamheten vände företaget igen sin lönsamhet uppåt.

Varvsindustrin med sina 20 000 arbetsplatser balanserar alltjämt på en knivsudd. Sorgebarnet är i synnerhet Masavarvet i Helsingfors som har slut på sina beställningar, menar Metalls Antti Jokinen. Om staten om en månad beställer sin multifunktionella isbrytare här och varvet börjar bygga en rysk isbrytare i höst innebär detta rena bönesvaret. Ändå kommer permitteringsruletten att fortsätta att snurra på alla varv, i Björneborg, Raumo, Åbo och Helsingfors, och någon full sysselsättning finns inte i sikte.

EERO KOSONEN
Översättning: ASTRID NIKULA