– Alltför många samarbetsplaner och fusioner diskuteras bakom lyckta dörrar. Det vill vi absolut undvika, säger förbundssekreterare Irene Hämäläinen och visar det gedigna diskussionsunderlag för projekt Taimi som i augusti sändes ut till medlemmarna som bilaga till medlemstidningen Bokarbete.

För vem platsar bäst som samarbetspartner? På 24 sidor gås möjligheter och risker igenom för olika alternativ och frågor kastas fram för begrundan på arbetsplatsen, vid medlemsträffar eller på nätet. Materialet har tagits fram i samarbete med TSL–ABF och trettio instruktörer skolats upp för att bistå i den nätskola på tolv veckor som kör i gång nu i september.

Självständig eller stark

Taimi, plantan, döptes efter namnsdagsbarnet den dag gruppen sammankom för första gången, och är ett direkt svar på förbundskongressens beslut att kartlägga Medieförbundets verksamhetsmiljö.

Knappast någon yrkeskår har sett en sådan förändring som Medieförbundets under de senaste decennierna. Teknologin har marscherat i sjumilastövlar, jobben har ändrats och medlemmarna som var 39 000 som mest är i dag endast knappt 25 000. Och av dem är knappt 18 700 aktiva, resten pensionärer. Samma är tendensen runtom i världen.

– Vi måste se realistiskt på situationen. Ekonomiskt har vi inget tvång att göra något, men det behövs mera muskler i intressebevakningen, säger Irene Hämäläinen, som började som bokarbetare som sextonåring i Hyvinkään Kirjapaino, senare uppköpt och numera nedlagt. Jobbet på förbundet sedan 1989 har gett henne en god helhetsbild.

Men för att Taimi ska finna en god partner, för ev. äktenskap, krävs att den eller de andra är likvärdiga, kompletterar varandra, är öppna, också för att överskrida gränser, för att klara utmaningen.

– Att nå ett resultat kan ta många år av arbete, för att få ett fungerande samarbete, säger Hämäläinen som önskar att medlemmarna tar ställning till sådant som om det är viktigt att fortsätta som självständigt fackförbund, eller om man föredrar ett starkt förbund som kanske känns mera fjärran. Eller något annat.

Många möjliga partner

Centralorganisation vill Medieförbundet inte byta, och bland tänkbara FFC-kandidatförbund råder långt gemensamma värderingar. Hämäläinen förklarar att man i det här skedet inte velat utelämna någon och därför presenterar också alternativ som kan te sig något udda. Ett samarbete i första hand, kanske en fusion senare, är modellen i dag.

Vilka är då med? Jo, Metall. En fusion kunde ge stor styrka men problem kunde vara parternas olika storlek. Nya medlemsgrupper i medievärlden kunde även bli svårrekryterade så här.

En fusion med Pappers och Trä skulle bygga på tre rätt lika stora förbund, men var och en med kanske svår sammanjämkbar stark egen kultur. Och lockas nya medlemsgrupper hit om skogsindustrin utgör kärnan.

Kemi som partner skulle ge en stark, mångsidig medlemsstruktur. Frågan är hur skapa samanda, hur rekrytera.

Eller fusion mellan sex, där de andra är Kemi, Papper, Trä, Bygg och El. Stort inflytande, mångsidigt kunnande, ekonomisk vinning genom sammanslagna funktioner men kanhända svårt att sammanjämka så många förbund, där olikheten kan vara såväl styrka som problem. Och en stor union med 280 000 medlemmar kunde ta över vissa uppgifter av FFC och kanske ses som en konkurrent.

Postunionen PAU då? Två jämnstarka parter inriktade på utveckling mot elektronisk informationsförmedling och distributionen. Men hur förvandla dagens konkurrens till en god samarbetsanda, och brygga över kulturskillnaden mellan statliga PAU och industrins Medie.

Om också Journalistförbundet kom med blev det ett starkt förbund som fick flera stängsel att ramla mellan yrkesgrupperna. Ett långvargit trepartssamarbete skulle ge en god bas, men då Journalistförbundet vill stå utanför centralorganisationerna?

Eller ett samarbete över gränserna, mellan Medieförbundet och Musikerna i FFC, Journalistförbundet och Teater- och mediearbetarna som står utanför alla centralförbund och Medieunionen, medlem i tjänstemannaorganisationen FTFC. Samhörighet, solidaritet och stöd för varandra, men också kanske problem att sammanjämka olika kulturer, olika utbildningsnivåer med ett splittrat fält från bokarbetare till journalister och konstnärer.

De förmenta kandidaternas s.k. första kedja ställer upp på en presskonferens den dag Löntagaren trycks, och då fås en första reaktion på inviten. Medlemmarna diskuterar i höst och ger vinkar för fortsatt planering i förbundsorganen i vår.

– Så blir det kanske förhandlingar om samarbete, men beslut tas sannolikt först vid förbundskongressen 2009, säger Hämäläinen.