FFC-chefen Lauri Lyly, som leder det s.k. TEAM-projektet, beskriver diskussionerna i Kiljava som fruktbara.

– Det är klart att det finns motstånd mot detta projekt i förbunden och en rädsla för att det egna förbundet skall försvinna i massan. Därför är det viktigt att projektet diskuteras öppet.

Under våren är det meningen att arrangera gemensamma diskussioner på olika håll i vårt land.

En del av seminariedeltagarna uttryckte farhågor om att tidtabellen är för snäv. Målsättningen är att slå upp det nya förbundets portar i början av år 2010.

– Mycket återstår att göra, men rent tekniskt är det möjligt att inleda verksamheten om två år. Jag tror att också den mentala beredskapen infaller till dess, säger Lyly.

I sista hand är det de medverkande förbundens medlemmar, dvs. kongresser och representantskap som fattar beslut om förbundsfusionen. Kemifacket skall dessutom arrangera en rådgivande medlemsomröstning om saken.

Intressebevakningen djupt förankrad

Tio olika arbetsgrupper har grunnat på det nya förbundets verksamhetsprinciper. De skall avlägga rapport i slutet av mars. En röd tråd i alla gruppers arbete är en effektivare intressebevakning och bättre medlemsservice. Lauri Lyly säger att grupperna har präglats av djupt samförstånd.

Ett mål på sikt är också att kunna minska antalet kollektivavtal. För närvarande ingår de sex medverkande förbunden 51 olika kollektivavtal. Ett alternativ är, enligt Lyly, att sträva efter sektorsvisa avtal eller ramavtal som är gemensamma för flera sektorer. Man har skissat upp 6–8 sektorer som kollektivavtalen kan bindas till. Lönernas miniminivå och de grundläggande avtalsvillkoren skall ändå vara gemensamma för hela förbundet.

Sektorerna återspeglas också i storförbundets beslutsfattande organ. Lyly förklarar det så att man nu bygger ett starkt förbund som består av självständiga sektorer.

Inom medlemsservicen kommer förbundet att satsa regionalt. Man har skissat sex regioncentraler och sammanlagt tjugo olika servicepunkter runtom i landet.

Det nya förbundet planeras få 300 anställda och arbetslöshetskassan cirka hundra. Tillsvidare har man inte avgjort om a-kassan skall verka på olika håll i landet eller centraliserat. Enligt planerna kommer medlemsavgiften att vara lägre än den är för närvarande i de enskilda förbunden som skall förenas.

Medlemmarna med

Seppo Fahlström från Elektrikerförbundet, Aira Hänninen från Kemifacket och Pentti Mäkinen från Metall var alla nöjda med seminariet.

– När jag kom hit tvivlade jag på hela projektet, men nu är jag optimistisk, säger Aira Hänninen när den andra seminariedagen går mot sitt slut.

Alla tre vill tro att det nya förbundet grundas enligt tidtabellen; om inte i början av året så åtminstone under loppet av 2010.

Den största utmaningen blir nog att få de vanliga medlemmarna på fältet att inse alla fördelar med fusionen, menar trion. Många medlemmar sörjer att det egna förbundet försvinner och de upplever inte nödvändigtvis ett jätteförbund som sitt eget.

– Den här processen är nog främmande för de vanliga medlemmarna som betraktar intressebevakningen helt ur sin egen arbetsplats perspektiv, tror Aira Hänninen.

De tre är glada över att fackavdelningarna bevaras såsom tidigare och smälter samman med varandra bara om de själva beslutar det.

För Aira Hänninen är en förbundsfusion ingen ny sak. Hon kommer ursprungligen från Textil- och beklädnadsarbetarnas förbund som för ett antal år sedan smalt ihop med Kemifacket.

– Då var det många som var rädda för att vår bransch skulle bli osynlig i den stora helheten. Nog hörs textilarnas röst, om medlemmarna står bakom den.

Pentti Mäkinen säger att målet bör vara ett förbund där såväl små som stora branscher är jämbördiga och där varje medlem kan identifiera sig med sitt förbund.

Seppo Fahlström understryker behovet av ett starkt förbund, i synnerhet i den europeiska och globala intressebevakningen, som kommer att öka i betydelse i framtiden.

PIRJO PAJUNEN