Det har nu gått snart ett år sedan förslaget till bildandet av förbundet, med arbetsnamnet Teknologifacket TEAM, lades fram. Förberedelserna har hittills gått som på räls. Pappers hoppade visserligen av projektet redan i initialskedet, men Järnvägsmannaförbundet klev på i stället.

Stor är stark är givetvis det övergripande motivet till sammanslagningen. Ett argument som förstärks av att man på arbetsgivarsidan också koncentrerar skarorna till större enheter. Gryende konflikter om gränsdragningar mellan avtalsområden var en pådrivande faktor när TEAM-projektet startade. Den råvarubaserade industriförbundsmodell som varit vägledande för den fackliga organiseringen har visat tecken på att vackla när produktionen förändrats. När metall ersätts av plast i produktionsprocessen aktualiseras frågan om Kemifacket också skall ta över intressebevakningen, för att nämna ett exempel. Sådant leder lätt till organisatoriska konflikter som kan bli förödande om de inte reds ut i tid. Inom gemensamma organisatoriska ramar blir förändringarna lättare att handskas med.

Så här långt handlar det om rätt klassiska motiv för en fusion. Men TEAM-projektet innehåller också en hel del nytänkande. Den organisationsmodell man valt att utveckla uppvisar intressanta drag. Man kan om man vill kalla den en unionsmodell där man tar några steg till. Avtalsbranscherna, som föreslås bli nio till antalet, får rätt långt gående självständighet. Förbundet får sex regionkontor och fjorton landskapskontor. Detta skall ses som ett sätt att trygga att förbundet finns nära medlemmarna, både geografiskt och branschmässigt. Nog så viktigt när ökad flexibilitet och lokala avtal så uppenbart är framtidsfrågor.

Hur betjäningen av förbundets uppskattningsvis 14 000 svenska medlemmar skall organiseras är ännu inte klart, men har lyfts upp på agendan. Rent generellt är det så att ett stort förbund har lättare att avdela resurser för specialbetjäning. Det handlar alltså närmast om vilja — och initiativ. Det är med andra ord plats för svensk intressebevakning. Någon orsak till oro verkar det inte finnas. Att döma av uttalanden på annan plats i dagens Löntagaren kommer saken nog att ordnas på sakligt sätt.

Inom de närmaste veckorna har både Metall och Kemifacket förbundsval. Fusionsförslaget är en självklar del av diskussionerna inför valet, och där kan medlemmarna ge anvisningar för ärendets fortsatta beredning. En god orsak att delta i valen alltså. Det är så en demokratisk rörelse skall fungera.

HANS JERN