FFC:s fullmäktige
Regeringen måste vakna upp!

– Regeringen har försummat arbetskraftspolitiken och satsar mindre resurser nu än före recessionen på aktiv sysselsättning, konstaterade fullmäktige och krävde att regeringen tar till åtgärder snarast. Effektiv stimulans behövs tills patienten förmår andas själv, betonar fullmäktige i ett sällsynt skarpt formulerat uttalande.

Regeringen fick också kritik för att stå handfallen i ett läge då landet skulle behöva en arbetsmarknadsuppgörelse som stöder sysselsättningen och köpkraften. Som ett element i en dylik uppgörelse vill fullmäktige definitivt se att ställningen för visstids- och deltidsanställda snuttjobbare och grundskyddet för samtliga arbetslösa förbättras.

Finlands Näringsliv EK fick också sin rejäla portion av kritik. Efter att ensidigt tackat nej till inkomstpolitiska uppgörelser framdeles, försöker EK nu i sin maktberusning plocka inpo-russin ur förbundsrundan.

– Genom att klänga sig fast vid ett löneankare agerar EK mot sina egna läror, då det här omöjliggör branschvisa tillämpningar, leder till osäkerhet på arbetsmarknaden och försämrar köpkraften, påpekade fullmäktige.

I stället borde arbetsgivarna nu under recessionen ta ansvar för att arbetstagarnas yrkeskunskap blir mångsidigare och också finansiera utbildningen.

Lyly vill se paraplyuppgörelse

De här tongångarna hördes gång efter annan då fullmäktigeledamöterna äntrade talarstolen. Fullmäktigeordförande Tuire Santamäki-Vuori underströk att regeringen gallring av offentlig service och välfärdsresurser leder till att de som har minst råd tvingas stå för fiolerna under den ekonomiska krisen.

– Och bättre lär det inte bli i rappet, då finansminister Katainen söker modell från Estland och Litauen för hur sanera Finlands offentliga ekonomi, sade Santamäki-Vuori.

Vi har råd att stimulera. Om utgifterna skärs ned för tidigt och beskattningen skärps hindras och fördröjs uppsvinget, varnade FFC:s ordförande Lauri Lyy.

– På sikt är det mycket lättare att sköta skulderna då tiderna blir bättre än att då kämpa med en jättestor arbetslöshet, sade han.

Lyly tillade att det nu — mer än någonsin efter 90-talets recession — behövs en samlande arbetsmarknadsuppgörelse, en paraplymodell. Han tog också ställning till en förlängd arbetskarriär.

– Om människor ska orka arbeta längre ska det till satsningar på att upprätthålla arbetsförmågan. För det krävs ny arbetslagstiftning och en företagshälsovård för alla, plus särskilda satsningar, som arbetstidsarrangemang för äldre arbetstagare, framhöll Lyly.

FFC:s vice ordförande Matti Huutola erinrade om recessionen på 90-talet gjorde att de som dåfick behålla jobbet tvingades slita också för de andra, med långa arbetsdagar, precis som i dag. Och många fick offra både hälsa och arbetsförmåga på kuppen.

– Vi har därför rätt att i dag tala för också exceptionella lösningar, som att dela arbetet rättvist. I Tyskland ses arbetsdelningen som en bro över recessionen och där arbetar redan nu omkring 3 miljoner arbetstagare med förkortad arbetsvecka. Arbetsdelningen är ett välfärdsbegrepp, sade Huutola.

Samarbetslagen måste ses över

Det är fortfarande alltför lätt och billigt att föra sig av med arbetstagare, påpekade Tuomo Alanen från Pappersförbundet.

– Arbetsgivaren beslutar ensam om att köra igång samarbetsförhandlingar. Förbundens ombudsmän har inte tillträde till förhandlingarna, något som vore viktigt speciellt på små arbetsplatser, sade Alanen som önskade att FFC utreder och försöker eliminera brister i samarbetslagen.

Taru Alho, PAU, höll ett brandtal för fortsatta inkomstpolitiska uppgörelser. Inget förbund är tillräckligt starkt vid förhandlingsbordet ensamt, menade hon. Kari Lempinen, också han från PAU, höll med.

– Vi behöver en central uppgörelse, vi må sedan kalla den inpo eller nåt annat. Målet, inte namnet, är det väsentliga.

Päivi Arhenius, PAM, framhöll att lokala förhandlingar kräver att förtroendemännen får ett ett starkare skydd mot uppsägning.

Inte ens statens bröd är längre långt.

– I nuläget är brödet både kort och smalt. Och nu, då vi mer än någonsin behöver offentlig service, säger staten upp personal. Staten ska väl inte vara den som får arbetslöshetsiffrorna att stiga, tyckte Kalevi Ojamo från JHL-anslutna Tullförbundet.

Lars-Erik Karlström, Metall, påpekade att Metallförbundets a-kassa redan har 30 000 arbetslösa i sitt register.

– Och fler torde de bli. Allt fler permitteringar ändras till uppsägningar, sade Karlström som var bekymrad över att de politiska beslutsfattarna — både i regering och i opposition — inte tycks inse det allvarliga läget för den inhemska industrin.

– Alla tycks inte ens förstå exportindustrins betydelse som servicefinansiär, sade Karlström som också tog upp energipolitiken.

– Riksdagen bör godkänna alla kärnkraftsprojekt som uppfyller tillståndskraven.

Fullmäktige antog också en kläm om klimat- och energipolitiken. Utgångspunkten för FFC:s linjedragning bör vara att trygga livsbetingelserna för kommande släktled arbetstagarnas ställning vid omställning.

– Tillgången till utsläppsfri energi bör säkras så att industrins verksamhetsförutsättningar och behovet av service tryggas, konstaterar fullmäktige.

INGEGERD EKSTRAND
Foto: TUULIKKI HOLOPAINEN