Det här exemplet berättigar ändå inte någon att stämpla Facebook eller överhuvudtaget något webbsamfund som humbug, även om det på sitt sätt väl beskriver de sociala mediernas karaktär.

Petri Kola forskar i webbmobiliseringens dynamik bland annat genom att själv gå med som aktiv deltagare i samfunden. Han deltar i projektet SOMUS för Finlands Akademi, där man bland annat utreder hur offentliga databaser effektivare kunde öppnas för allmänhetens bruk. www.petrikola.org Webben är en kanal för informationsförmedling, men än mer är den ett sätt att organisera mänsklig verksamhet, säger forskaren Petri Kola.

– Generalstrejken på Facebook stannade på första trappsteget. Det är enkelt att vara aktiv på nätet men om man verkligen vill påverka, räcker inte det, säger forskaren Petri Kola.

Han ger också ett exempel på framgångsrik webbaktivism: På forumet Homma diskuterar man, oftast i ytterst kritiska tongångar, landets migrationspolitik.

– Via forumet har en grupp aktiva människor lyckats lyfta fram migrationsfrågor på den politiska agendan, till en fråga av verklig tyngd som politikerna tvingas ta ställning till.

Petri Kola säger att webbsamfunden i allra bästa fall erbjuder människor en möjlighet att göra saker och ting tillsammans, att lära sig, att lösa problem. På det sättet verkar de som ett medel för inbördes förståelse. Kola betraktar inte de sociala medierna som i första hand just medier, utan som ett sätt att starta och kanalisera verksamhet.

Utbrott

Webben är snabb och rörlig, dess karaktär beskrivs väl som kaskader eller strömmar av deltagande, som visst kan förknippas med en bredare helhet men lika gärna kan förbli enskilda utbrott utan desto märkligare effekt.

Betecknande för de grupper som bildas på nätet är deras förstahandsvärde. Man tar ställning till något, gillar det, gör det till sitt eget och sprider det, eller så går man med i en grupp som motsätter sig något. Det är först i och med konkreta handlingar deras eventuella bredare effekter kommer fram.

Webbens attraktionskraft ligger i att den ger en möjlighet att delta just så mycket eller så litet man själv vill, utan att förutsätta något långtgående engagemang.

Webbens styrka ligger i dess öppenhet och i förenandet av olika förmågor. Varje medverkande delar med sig av sin egen erfarenhet och lokalkännedom till det allmännas gagn, säger Petri Kola. Ett dylikt nätverksbyggande, som rentav kan förefalla kaotiskt, är webbvärldens sätt att fungera.

Det är lätt att delta, men kan man på riktigt lösa verkliga existerande problem virtuellt? Enligt Petri Kola kan man åtminstone påverka virtuellt. Webben erbjuder till exempel möjligheten att lyfta fram arbetslivsfrågor i offentligheten.

De fackligt aktiva kan bibringa samfundet sin egen sakkunskap, påverka diskussionen och erbjuda sin hjälp. Man skall däremot inte försöka styra en spontant uppkommen aktivitet, varnar Petri Kola.

Medborgarrörelser, såsom fackföreningsrörelsen, kan vidga perspektivet i debatten från enskilda och lokala fall till bredare fenomen, bli talesman i saken och länka samman frågorna till större helheter i intressebevakningen.

Nytt och gammalt

Det låter enkelt men är det inte nödvändigtvis i praktiken. Webbens logik är omvänd jämfört med fackets och många andra traditionella medborgarrörelsers sätt att fungera.

Den representativa demokratin är mångfacetterad och därför oundvikligen också hierarkisk. De hierarkiska processerna filtrerar bort "oviktiga" små frågor på gräsrotsnivån och gallrar effektivt bort också antalet aktiva medverkande.

– Hierarki är inte automatiskt något ont, också traditionellt organiserad verksamhet är viktig, understryker Petri Kola.

Fördelar med den traditionella stadgestyrda föreningsverksamheten är dess förutbestämdhet, beständighet, pålitlighet och långsiktighet. Det finns efterfrågan på de här egenskaperna i dagens samhälle.

Kola menar att det effektivaste vore om det nya och det gamla sättet att organisera verksamhet kunde förenas. Då kan de mångstämmiga nätverken skaka hand med organisationer som talar med en röst.

Text: PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto: TUULIKKI HOLOPAINEN