ELEKTROMAGNETISKA
FÄLT finns i vår naturliga miljö men mycket starkare i vår
arbetsmiljö.
I Europa finns i dag ett behov av enhetliga bestämmelser för att förebygga
hälsorisker vid exponering, säger professor Maila Hietanen på
Arbetshälsoinstitutet i Helsingfors.
EU-kommissionen kom redan 2004 med ett direktiv om exponering av arbetstagare för
elektromagnetiska fält. Direktivet väckte oro hos tillverkare och användare av
magnetkamera att apparaterna skulle förbjudas. En felaktig tolkning, menar Maila
Hietanen.
Redan 2008 började ett nytt EU-direktiv beredas. Det är nu på slutrakan. I det slås
gränsvärden fast för exponering.
Om inga hinder dyker upp träder direktivet sannolikt i kraft redan i april
2012, säger Maila Hietanen som tillsammans med sin kollega, laboratorieingenjör Patrick
von Nandelstadh ivrigt väntar på direktivet.
Det här är ett rätt svårt område att greppa. På Arbetshälsoinstitutet
planerar vi en informations- och utbildningskampanj som dras i gång så snart direktivet
kommer, säger de.
ETT DIREKTIV innebär att arbetsgivarna
åläggs att göra riskbedömning på arbetsplatserna. Mätningar kan behövas om det är
osäkert hurudana fält som finns. Risker och åtgärder för arbetstagare med implantat
som till exempel pacemaker samt gravida bör särskilt utredas.
Ett direktiv följs av en nationell förordning med regler för arbetsgivarna om att
utföra riskbedömningar.
För arbetsplatserna lönar det sig att kolla vilka källor som finns, om de kan
ge problem och i vilka arbetssituationer. Och se över vilka arbetstagare som vistas i
områden vid högfrekventa elektromagnetiska fält, råder Maila Hietanen.
Omkring 25003000 finländare, också många unga personer, har pacemaker som kan
vara känslig för magnetfält.. Maila Hietanen vill se alternativa, lämpligare jobb för
att förhindra att dessa personer stängs ute från arbetslivet.
ELEKTROMAGNETISKA FÄLT finns nästan
överallt. I till exempel kontorsmiljö är fälten så små och svaga att överexponering
inte förekommer normalt, men också här bör specialgrupper riskbedömas.
Fanertillverkare, plastsvetsare, elmontörer som bygger och servar kraftledningar liksom
de som städar kring och servar magnetkameror har jobb som bygger just på användningen
av elektromagnetiska fält.
I dag är många service- och städjobb utlagda på utomstående firmor. Det är
de här firmorna som enligt lag blir skyldiga att ordna utbildning för sina anställda,
understryker Hietanen.
INGA PERSONSKYDD finns mot
elektromagnetiska fält, bortsett från nätskydd för ansikte eller kropp vid arbete
nära sändarantenner i master.
Däremot går det att placera skydd kring apparater, såsom plastsvetsmaskiner. De här
exponerar arbetstagarna för högfrekventa fält som omvandlas till värme i kroppen.
Så stort avstånd som möjligt mellan högfrekventa maskiner och arbetstagare är att
rekommendera. Stiger kroppstemperaturen med en grad finns risk för interna skador, varnar
Maila Hietanen.
Lågfrekventa fält alstrar inte värme men kan påverka det centrala
nervsystemet, vilket är svårare att märka då så sker. Handen kan krampa, vilket
indirekt kan medföra en olycksfallsrisk. Då huden exponeras kan håret resa sig, säger
hon.
Föga medicinsk forskning har gjorts om skador vid exponering för elektromagnetiska
fält. Inga fall av yrkessjukdom har heller hittills konstaterats i Finland men så
finns en gråzon överlag kring vad som definieras som skada.
TEXT INGEGERD EKSTRAND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM