I skrivande stund vet vi inte hur fackets opinionsdag den 12:e december utfaller; vilken uppslutningen blir, vilket mottagande den får, vilka reaktioner den väcker. Men orsakerna till denna allvarliga opinionsyttring är klara. Och de är alarmerande. Situationen inom arbetslivet håller på att eskalera med en sanslös våg av uppsägningar på gång just då resurserna borde samlas för att tillvarata det uppsving som väntar.

Rädda jobben! Devisen innefattar också en uppmaning att rädda den arbetskraftsresurs som alla är överens om att arbetsmarknaden kommer att behöva i en nära framtid. Något de av kvartalsekonomin förblindade företagsledarna och aktieägarna inte tycks bry sig om. Att det är facket som måste gå i bräschen för en sådan kampanj är anmärkningsvärt — men inte särskilt förvånande.

Anmärkningsvärt är också att i aktionen, som de fackliga centralorganisationerna tillsammans genomför, har det inte ställts något ultimatum. Det oaktat är det klart att något måste ske efter att opinionsdagen genomförts. I annat fall hamnar man förr eller senare in på den ultimativa vägen.

Blickarna riktas närmast på samarbetslagen. Den har definitivt visat sin tandlöshet i rådande situation. Arbetsgivarna har, genom att använda lagen enbart som ett uppsägningsinstrument, förverkat tilltron till lagen som grund för äkta samarbete inom arbetslivet. Därför måste stadgandena stramas åt.

Det ligger i allas intresse att uppsägningar på lösa boliner förhindras. När personalminskningar är nödvändiga skall de genomföras på ett anständigt sätt, och så att den arbetskraft som frigörs slussas ut på den aktiva arbetsmarknaden och får allt upptänkligt stöd i att på nytt etablera sig i arbetslivet.

Finlands löntagare bidrar mycket aktivt till att landet har en konkurrenskraft som är i toppnivå. Då är det inte mer än skäligt att arbetsgivarna bidrar till att löntagarna i utbyte får bättre trygghet i arbetslivet.

HANS JERN