Lauri Ekroth håller helt med.

– Gör du något åt det här, så tar jag nästa sak, säger Margit och Lauri nickar ja.

Bägge halar fram block och noterar den andras kontaktuppgifter. Margit Sjöberg är arbetarskyddsfullmäktig på Prisma i köpcentret Sello i Esboförorten Alberga. Lauri Ekroth är arbetarskyddsfullmäktig i City Market på andra sidan gången.

Men här på lastbryggan är första gången de möts. Och de hittar genast något de kan samarbeta om.

Servicefacket PAM såg gärna att arbetarskyddet fungerade just så här i de allt fler och större köpcentra som växer som svampar ur jorden. Tillsammans med Finlands Köpcenterförening, Förbundet för Finsk Handel, Turism- och Restaurangförbundet MaRa rf skrev PAM under en gemensam rekommendation i slutet av 2007.

– Nu i år går vi in för att omsätta rekommendationen i praktiken, på försök. Köpcentren ska vara trygga att jobba i och att handla i. Genom att samarbeta avvärjer vi gemensamma faror och löser problem, säger Erika Kähärä, arbetsmiljösekreterare på PAM.

Huvudmän och fullmäktige

De områden i köpcentren — gångar, platser för varumottagning och avfallshantering — som är i gemensamt bruk definieras i arbetarskyddslagen som arbetsplatser med gemensam risk. Lagen kräver att arbetsgivare, vilkas arbetstagare arbetar på samma områden, informerar varandra om riskfaktorer som påverkar deras säkerhet t.ex. service eller observerade missförhållanden. Skyldigheten gäller endast kontakterna arbetsgivarna emellan. Arbetstagarna i köpcentren har inte möjlighet till gemensam arbetarskyddsverksamhet. Köpcentren definieras inte som en gemensam arbetsplats typ byggen där huvudentreprenören har yttersta ansvaret för arbetarskyddet och där arbetstagarna väljer en gemensam arbetarskyddsfullmäktige.

Rekommendationen har inte heller tagit upp det juridiska ansvaret. Förhoppningen är att , med en gemensam arbetarskyddsfullmäktig som griper in där det behövs, göra köpcentren till trygga arbetsplatser för alla. Kähärä såg gärna att hela personalen i köpcentren, också de i mindre företag, fick säkerhetsutbildning och deltog i övningar.

PAM:s eget nät av arbetarskyddsfullmäktige har i dag stora hål. En del hör inte till PAM eller är alls fackliga. I små butiker saknas de totalt. Eller så saknas skyddsombud och kedjan har i stället region- eller riksarbetarskyddsfullmäktige.

Varuhus med många aktörer

Enbart Prisma varuhuset över två plan i Sello visar sig vara en s.k. gemensam arbetsplats. I personalen på ca 150 personer ingår också kassor, anställda via ett bemanningsföretag. Här rör sig också personal från en städfirma och en vaktfirma. Fiskdisken har en annan ägare.

– Vi sköter vårt eget arbetarskydd, men då temperaturen i väktarnas lilla bur steg över 30 ingrep jag, säger Margit Sjöberg. Till vardags jobbar hon, dekoratör till utbildningen, på klädavdelningen, där hon tar emot och placerar ut varor. Arbetarskyddet får hon sköta då så behövs. Förstahjälpsskåpet har Margit ansvar för.

Borde du och de andra arbetarskyddsfullmäktige samarbete här i Sello? Margit funderar, drar på svaret, men nämner så lastbryggan, gemensam med City Market och Halonen.

– Vi stora klarar oss nog själva, men för de mindre kunde samarbete vara bra, säger hon eftertänksamt.

Den största risken är hotfulla, påverkade, arga kunder. Personalen skolas att bemöta dem, liksom också ta hand om sjukdomsfall. Säkerhetsskolning ges åt alla. Brandövningar ordnas.

– Alla vet exakt vad de ska göra, hur de ska dirigera kunderna, säger Sjöberg.

Alla? Också de som hyrts in av bemanningsföretag, de som sitter i kassorna och som kunderna säkert frågar först vid brandalarm – annan personal kan vara svår att hitta i de enorma lokalerna.

– Nej, du, det där måste jag ta reda på. Genast. Får de säkerhetsskolning så ges den av bemanningsföretagen, och det känner jag inte till, säger hon.

Arbetarskyddet fungerar — hos de stora

Fotografen och jag söker upp arbetarskyddsfullmäktige Lauri Ekroth i City Market. Tillsammans träffar vi Margit Sjöberg på lastbryggan, och ett konkret samarbete får alltså en flygande start.

Men inte heller Ekroth är övertygad om att ett samarbete i sig ger mervärde, eller ens behövs.

– Visst, bra att jag vet vem som är min kollega på Prisma, säger Ekroth som jobbar som lagerförvaltare. Direkt då han utsågs till arbetarskyddsfullmäktige i våras gick han en kurs i i Arbetarskyddscentralens regi.

– Jag lärde mig att det viktigaste är att förutse riskerna. Ser jag något som ser farligt ut, så tar jag itu med det direkt, säger han och tillägger att det satsats rejält på arbetsmiljön under de fem år han funnits i huset.

Också Citymarket utbildar personalen för att höja säkerheten. Ett lugnt bemötande av en påverkad eller uppretad kund ska sitta i ryggmärgen.

Vakter utan befogenheter

Över 170 företag samsas på Sellos 102 000 kvadratmetrar. Vi tittar in till Redskins där Esa Kivelä säljer skinnkläder. Efter flera år i arbete utomlands har Kivelä ett och annat att säga, både om handelns betingelser och kundbeteendet i Finland. Och inte minst om säkerheten och vakternas ringa befogenheter.

– Gängen får husera fritt. Som bäst söker jag ett biträde, men de som sökt jobbet är inte en dag över tjugo. Dem kan jag inte anställa, här behövs en lite äldre och storvuxen person som inger respekt, säger han bestämt.

Små butiker med en eller ett par anställda räcker varandra en hjälpande hand. Man vaktar grannbutiken vid behov, och hjälper rent praktiskt, som att hålla i stegen, berättar Eija Vilkka som säljer underkläder i Figura shopen.

– Jag känner mig väldigt trygg, vakterna gör sina rundor, och kanske gör varorna här att jag mest har trevliga kunder, ler hon.

Ett samarbete om arbetarskyddet, vore det något?

– Det har jag inte tänkt på, var och en sköter ju sitt. Men ja, varför inte. Jag understöder helt att vi fungerar tillsammans. Om Sello gick in för en satsning på arbetsmiljön och säkerheten, kunde det också vara bra för köpcentrets image, säger Vilkka.

INGEGERD EKSTRAND