Det började gå dåligt för textilindustrin. Textilproduktionen flyttades till låglöneländer. Produktionen av klänningar upphörde då exporten till Sovjetunionen avtog. Det hade konsekvenser också för den fabrik i Seinäjoki där min mamma jobbade som arbetlsedare. Hon hade jobbat där i över 20 år men blev nu utan jobb. Samma år som hon hade fyllt 50 år.

Mamma började då på en kurs i växthusodling i Rajamäki, där hon gick några månader. Hon ville ha något helt annat än textilindustri att jobba med. Mina föräldrar hade ju haft mindre oldingar och växthus som hobby i många år. Mamma bodde tillsammans med ett par tonåringar i en elevlägenhet. Vad bra att hon tidigare sysslat med specialungdomar som volontärledare på fritid.

Vart annat veckoslut åkte min mamma hem. Min pappa, som var huvudförtroendeman på Vasabåtarna och därefter på Silja Line i Vasa, arbetade och var i Vasa under veckan. Tillsammans med brorsan var vi "hemmavakter". Då lärde man något om självständighet.

Efter kursen i Rajamäki jobbade min mamma på många ställen på teaterns kostymateljé, på en begravningsbyrå och som textillärare i ett annat kurscentrum med mera. Efteråt har min mamma sagt att hon har haft ett rikare och mångsidigare liv med dessa erfarenheter än utan dem.

Arbetslösheten var någonting att skämmas över på 80-talet. Också pappan till min gamla bästis förlorade sitt jobb på 80-talet. Vi talade aldrig om detta. Var orsaken densamma — att vi skämdes?

Många påstod och påstår fortfarande att arbetslösheten är den enskilda personens fel. Det var det jag hörde redan i skolan. Jag var inte och är inte av den åsikten.

Har mycket förändrats sedan dess? Jag tror att man inte längre behöver skämmas om man blir utan arbete. Lätt var det inte då och lätt är det inte nu för den som mistar jobbet. Helt klart påverkar arbetslösheten också hela familjen, också alla barn och ungdomar i den arbetslösas familj.

I dag förhandlar Europafacket med europeiska arbetsgivare om inkluderande arbetsmarknader på EU-nivå. I december fick man ett förhandlingsresultat som poängterar hur viktigt det är att t.ex. ha utbildning om man mister jobbet eller lever under hotet att bli arbetslös. Det är A och O att man inte utesluter människor från arbetslivet.