Sedan bör vi också tala om vad vi menar med "den varmaste sommaren" på ett område. Det kan inte vara fråga om enskilda mätningar på några få platser utan vi borde få en uppfattning om temperaturmedeltalet under sommarmånaderna juni till augusti. Det kräver många mätningar på många platser i hela landet.

Detta gör att det antagligen är bara från några få årtionden som vi har tillräckligt mycket siffror till förfogande för att fastställa hur "varm" sommaren egentligen varit. Annars har vi bara oss själva att lita till, alltså "manna-" eller "kvinnominnet" i bokstavlig bemärkelse. Och nog kan vi ju enhälligt konstatera att det varit varmt alltid.

Frågan om det varit den varmaste eller inte kan vi med förtroende överlåta åt experter på meteorologihistorisk statistik. Det är lätt att förutspå att de lärda kommer att tvista både om resultatet av denna jämförelse och om orsaken. Frågan om det handlar om klimatförändring eller inte tänker jag hoppa över och i stället behandla en annan, mera praktisk sida av saken.

Värmeböljan fortsätter ännu i skrivande stund (mitten av augusti). Som om inte värmen vore en tillräcklig utmaning för oss ovana nordbor får vi också vänja oss vid en del andra följdfenomen av den varma sommaren: Ovanligt häftiga åskväder och stormar med skador på både människor och material; hushåll utan ström i dagar och veckor; väg-, järnvägs- och teletrafikförbindelser brutna; tillförseln av livsmedel och andra förnödenheter ställvis problematisk!

Sådant har vi sett på TV, och vant oss vid att det kanske kan hända på Haiti, i Pakistan, Kina eller södra USA, i Mellaneuropa och till och med i Sydsverige, men inte hos oss! Att vi trots alla offentliga säkerhetssystem är rätt oförberedda på den här sortens naturkatastrofer framgick när stormen drog fram i Östfinland.

Eftersom stormen ställvis slog ut elektriciteten och alla telefonförbindelser inklusive de mobila fanns det inget säkert sätt att nå fram med nödvändig information till befolkningen eller att nå fram med nödmeddelanden till myndigheterna. Butikerna kämpar överallt med lönsamhetsproblem och några extra lager har de inte råd att hålla sig med. Allt och alla har blivit beroende av el. Tur i oturen var att detta hände på sommaren — denna gång.

Alla har vi säkert sett broschyrer med hur man ska förbereda sig på en eventuell nödsituation. Men hur många av oss håller sig med ett litet extra lager bestående av t.ex. konserver och knäckebröd, fungerande ficklampor och en batteridriven transistorradio med mera.

Det finns absolut ingen orsak till panik, men sommaren 2010 har en lärdom. Vädrets makter kan slå till precis var som helst, om inte när som helst så i alla fall rätt oväntat och med kort varsel. Lite bättre förberedda kan vi säkert försöka vara, utan att gå till överdrift.