Mången löntagare drog en suck av lättnad inför valet: äntligen skall arvsskatten slopas och egnahemshuset, som man har åstadkommit genom hårt arbete, kan övergå i barnens ägo utan någon arvsskatt. Men Centern och Samlingspartiet, som blev dominerande i den nya regeringen, hade ingalunda avsett att underlätta situationen för vanliga människor, utan för företagen.

Enligt regeringsprogrammet "för att främja familjeföretagande slopas arvs- och gåvoskatten helt vid generationsväxling i företag och jord- och skogsbruk".

Kan man lyckas bättre med att lobba för en organisations målsättningar än vad Familjeföretagarnas förbund och förbundets förgrundsfigur, vd Anders Blom har gjort. Han sökte och fick stöd för sin sak inför valet också av löntagarnas centralorganisationer. Det personifierade kapitalet är en dugligare och mer sysselsättande arbetsgivare och bör därför stödas med beskattningsmässiga lockbeten, hette det i proklamationerna.

Generationsväxlingen måste underlättas

Familjeföretagarnas förbund har 250 medlemsföretag. De sysselsätter runt 130 000 människor och har en sammanlagd omsättning på omkring 28 miljarder euro. Landets största familjeföretag är Kone, Ahlström, Fazer, Myllykoski, Onninen och Lemminkäinen. Men få upplever somliga av dem, såsom Kone, som ett familjeföretag.

Familjeföretagens förgrundsgestalt Anders Blom säger att slopad arvsskatt ändå inte gör familjeföretagen till ett nyfrälse, en grupp som åtnjuter skattefria privilegier.

– Företagen samlar in ansenliga summor skatter till staten. Även om arvsskatten slopas betalar företagen ändå skatt på sina vinster och står för merparten av statens totala skatteintäkter, i form av acciser, inkomstskatter och mervärdesskatt.

– Hittills har arvsskatten behandlat familjeföretagen ojämlikt i förhållande till företag med en annorlunda ägarbas. Dessa betalar ju ingen arvsskatt vid ägarbyten, påpekar Anders Blom.

Han menar att det väsentliga med tanke på sysselsättningen är att generationsväxling överhuvudtaget är möjlig i familjeföretagen.

– Omkring femhundra familjeföretag står inför generationsväxling under de kommande tio åren. Om hälften av dem misslyckas har landet allt färre företag som sysselsätter folk. Företagskartan är också i övrigt mycket gles, säger Blom.

Lönande företag fortsätter

Arvsskatt och sysselsättning har ingenting med varandra att göra, egentligen inte heller om man ser till företagets möjligheter att fortsätta sin verksamhet, påpekar direktör Jaakko Kiander på Löntagarnas forskningsinstitut. Lönsamma företag lever vidare och sysselsätter, om det så finns en arvsskatt eller ej.

Arvsskatten betalas idag på hälften av företagets nettovärde, dvs. i praktiken åtta procent av företagets värde. Företagets arvsskatt motsvarar bara ungefär ett års dividend: ägaren kan ta ut nio procent av företagets nettovärde som dividend.

– Rika familjeföretag faller knappast på arvsskatten.

Kiander påpekar att också lantbruksföretagarna har fått goda förutsättningar för generationsskifte.

– Efter alla lättnader som har införts är arvsskattens andel för en lantbruksföretagare åtta procent av gårdens värde. Det fäller knappast någon. Däremot beskattas generationsskiftena i lantbruket av syskonandelarna. Men staten beviljar räntestödslån också för det ändamålet.

Kiander säger att man nu har skapat förväntningar hos familjeföretagen om att arvsskatten slopas. Om de nu ställer sig att vänta på att det skall ske innebär det att generationsväxlingar skjuts på framtiden. När man så har ärvt ett företag utan skatt väntar man ett par år och säljer det sedan vidare till det pris som har angetts i arvet. På det sätter undviker man dessutom skatt på försäljningsvinst.

– Jag tror ändå inte att det för lönsamma företag har någon betydelse vem som fortsätter verksamheten, säger Kiander.

Inte egalt vem som äger

Också Jaakko Kiander anser emellertid att det har betydelse vem som äger ett företag. Samma åsikt har man i de flesta länder.

– Vi är lite blåögda i vårt land. Vi tycker att utländska ägare trots allt är trevliga och att det är fint att få utländskt kapital till Finland.

Staten har varit hörnpelaren i det blåvita kapitalet men har avstått från stora delar av sina egendomar. Några andra riktigt stora inhemska ägare finns det helt enkelt inte.

– Ett potentiellt blåvitt kapital kunde vara pensionsbolagens arbetspensionsfonder, som om de önskade kunde köpa upp samtliga finländska företag. Pensionsbolagen satsar emellertid på att sprida risken, säger Kiander och anser att det är bra att regeringen har slagit fast att statens inflytande i Fortum och Neste består.

– Det skulle löna sig att se till att företag som är viktiga för landets självförsörjning och beslutandet i stora know how-företag bevaras i finska händer.

Anders Blom på Familjeföretagens förbund påminner om att löntagarnas centralorganisationer har understrukit betydelsen av att ägarna har ett ansikte.

– De flesta familjeföretag upprätthåller relationer med en äkta växelverkan, påpekar Blom.

Det finns dock ingen forskning som styrker påståendet att familjeföretagen på något sätt vore bättre arbetsgivare än t.ex. börsbolagen. FFC:s undersökningar vittnar om att man i små och medelstora företag inte alltid förhåller sig positivt till att personalen väljer förtroendeman. I dessa företag försöker man uppenbarligen sköta sina angelägenheter "i familjekretsen" utan några mellanhänder.

LEENA SERETIN
Översättning:
ASTRID NIKULA