Labour
har svalt besvikelsen över att det blev ett maltesiskt ja till EU. Partiet uppmar nu sina
väljare att rösta i EU-valet den 12 juni, men fruktar att många avstår.
Labours EU-talesman, parlamentsledamoten Evarist Bartolo betonar
att motståndet inte var ideologiskt utan ekonomiskt och pragmatiskt betingat.
Budgetunderskottet och statsskulden kräver nyinvesteringar som ger ekonomisk tillväxt.
– Vi måste också försöka få ned de offentliga utgifterna
genom att kämpa mot slöseri och korruption.
Liksom facket och arbetsgivarna kritiserar Labour den kristdemokratiska regeringen för
att ha försummat att försöka skaffa investeringar och enbart gått in för att trygga
ett inträde i EU.
Ett medlemskap nu hade krävt förbehåll för Malta att bestämma över sitt jordbruk,
en direkt miljönödvändighet i den tättbefolkade östaten.
Få platser och lite pengar
EU har lovat Malta fem platser i parlamentet, Bartolo ser sex som ett minimum för
kommittéarbetet. En aktiv regering och flexibelt val av partners är receptet för att
få sin röst hörd. Som enda EU-land med deltidsparlamentariker blir det svårt att
behandla de kanske 1 000 årliga direktiv som kräver noga analys för att passa lilla
Malta, menar han.
Malta får 33 miljoner euro men betalar 29 till EU. Risk finns att Malta inte får
någon strukturfond, för det krävs att EU ändrar sin regionalpolitisk så små östater
som Malta och Cypern räknas som regioner i sig.
Enligt grundlagen är Malta ett neutralt och alliansfritt land och det vill man hålla
fast vid.
– Vi säger nej till Nato, som vi har erfarenhet av från tiden under brittiskt
styre. Vi vill inte ha militärbaser hit igen. Genom att inte involvera sig i militära
projekt kunde länder som Malta och Finland förbli öppna mot världen och lämpliga för
möten i en värld som slits sönder av konflikter, betonar Evarist Bartolo.
Han hoppas Malta inte går in i EU med vare sig en kolonial mentalitet eller ett
mindervärdeskomplex, oberoende av att landet endast varit självständigt i 60 år och nu
blir den minsta EU-staten.
I och med Maltas inträde får EU sitt första semitiska språk. Maltesiskan är nära
besläktad med arabiskan men med romanska inslag. De officiella språken är två,
maltesiska och engelska och t.ex. lagarna finns på bägge språk.
– Det hårda EU-motståndet på Malta gjorde att Malta fick ett paket med hela 77
undantag från EU-kommissionen, påpekar Labours EU-talesman Evarist Bartolo, ledamot i
Maltas parlament.
Malta är beroende av utländska investeringar och utländska bolag
står för merparten av exporten. Av totalexporten går 54 procent till Europa, därifrån
kommer 60 procent av importen som råmaterial, vit- och konsumentvaror.
– Att hålla igång en industri för den lilla lokala
marknaden är nära nog omöjligt. Vi måste också inse faktum, vi ligger i Europas
periferi. Hela nationen får nu lida för att regeringen saknat politisk vilja att
omstrukturera arbetsmarknaden. Politikerna har ökat sysselsättningen i statsbolagen
trots att behov saknats, säger Calleja som nämner skeppsvarvet som en orsak den stora
statsskulden.
Omkring 33 000 personer jobbar inom den offentliga sektorn och fler blir det. Nu under
kamouflage – det skapas s.k. myndigheter under staten som anställer fler. Det
maltesiska facket ser t.ex. inte antalet anställda utan bristen på ledning och fel
personaldimensionering i olika departement som det stora problemet.
– FOI har efterlyst en social dialog för att få en sund ekonomisk och social
utveckling i landet. Diskussioner med GWU och UHM har visat att facket insett problemen,
de liksom vi vill nu se regeringens planer. Vi har ett budgetunderskott på 9 % av BNP,
vägen till EU:s krav på 3 % är lång, betonar Calleja.
Reformer ett måste
Reformerna kan ge ökad arbetslöshet men locka utländska investerare, påpekar
Calleja som talar för sänkta skatter för både entreprenörer och arbetare.
– Den sociala sektorn har byggts ut för mycket och bör nu ses över. Det ska
vara mera lönsamt att arbeta än lyfta bidrag. Pensionsåldern är 61, regeringen vill
höja den till 65 inom 10 år men det sociala systemet hjälps inte upp av att människor
går i pension vid i snitt 53 år.
Calleja ser politikerna som ett kufiskt släkte som regerar först då katastrofen
hägrar vid horisonten.
– Agerar man kan ju makten gå till oppositionen. Men med vår nya statsminister
och fyra år till nästa val hoppas och tror jag tiden nu är inne för reformer.
Behovet av en social pakt lyfter också juristen Roselyn Borg på ILO-anslutna
arbetsgivarorganisationen MEA fram.
– Vi sade ja till EU men regeringen borde ha förberett
inträdet bättre. Våra inhemska företag är först nu i initialskedet, säger Borg.
Arbete finns mer än nog med att råda och informera företagen. Lagarna ska ändras,
så t.ex. sysselsättningslagen som gällt i 50 år.
– En lag ska tillämpas men ingen tycks veta hur den ska tolkas. Det här en stor
utmaning för mig personligen. Vi kan inte ha en lag som saknar administrationen bakom,
säger Borg.
EU-lagarna betecknar Borg som alltför arbetstagarvänliga.
– Visst har arbetsgivaren sitt ansvar men det är också han som tar risker. Om
arbetstagaren är den som alltid vinner slår det här tillbaka en dag, förutspår hon.
Maltes under europeiskt paraply
Men liksom många unga malteser ser Roselyn Borg EU som något i första hand
positivt.främst som en möjlighet.
– Mina vänner och jag firade i dagarna tre att det blev ett ja. EU ger möjlighet
för oss att studera och arbeta i medlemsländerna men äldre personer kan ha svårare att
acceptera EU. Vi unga hade ju hela tiden levt med EU hägrande för oss, säger Roselyn
Borg, 25.
Om privatlivet det tillåter kunde hon tänka sig ett jobb på EU-kommissionen någon
gång i framtiden. Men familjen är viktig, på Malta gifter man sig ung, i snitt vid
fyllda 24. Traditionellt har kvinnorna jobbat hemma, de yngre vill ut på jobb men
barndagsvård, flexibla arbetstider ska till om detta ska lyckas.
Men maltes förblir Roselyn Borg alltid, först och främst.
– En maltes under ett europeiskt paraply, definierar hon sig själv glatt.
Många unga malteser ser EU som en möjlighet. Så också juristen Roselyn Borg, 25.
Text och bild:
INGEGERD EKSTRAND
Malta
Oro, osäkerhet och en viss
uppgivenhet präglar mången maltes inför inträdet i EU. Höjs prisen, stiger skatterna,
ökar arbetslösheten, frågar de sig. Och blir något bättre?
Genomsnittsfamiljen har en årlig inkomst på 8 202 maltesiska lira eller 20 505 euro.
Männen förtjänar i snitt 4 069 lira, 10 170 euro i året, kvinnorna 1 418 lira, 3 545
euro.
I snitt spenderar hushållen 1 489 lira, 3723 euro i året på mat, dryck och tobak
Majoriteten av hushållen äger en bil, vart tredje förfogar över två på biltäta
Malta. Tre av fyra malteser bor i egen bostad.
Lönerna har visserligen stigit men husprisen har tredubblats på tio år. Priset på
mark steg drastiskt då systemet där arbetarna fick marken gratis för att bygga hus på
slopades.
– För tio år sedan hade vi råd med utlandsresor, vi kunde köpa bil och bostad.
Prisen är redan nu skyhöga och bostadslån ett måste. Det leder till att par separerar,
på katolska Malta är skilsmässor otänkbara, säger en butiksinnehavare.
– Regeringen undanhöll fakta före folkomröstningen och utlovade manna. Först
efteråt visade man sina kort, säger en annan.
På Malta existerar inte allmän värnplikt. Jobb i den egna lilla armén söks som i
den offentliga sektorn överlag.
– Malteser ska inte med i några EU-styrkor, säger taxichauffören som inte
heller vill ha Nato tillbaka till sin ö, såom under tiden med brittiskt styre.'
