Slovakien som spelade världsmästarmatchen i ishockey i Finland har redan ett tränat spelöga på den världsekonomiska spelplanen.

Hyundais europeiska etablering uttryckligen i Slovakien fick huvudstaden Bratislava att spricka av stolthet. Samtidigt som fabrikens grundsten högtidligen lades i Žilina arrangerade Bratislava ett fyrverkeri för folket.

Känsloutbrottet har sin förklaring.

Av de pengar som investerades i de forna socialistländerna i Central- och östeuropa i början av 1990-talet kom Slovakien alltid efter. Också när länderna var ett gagnade investeringarna i Tjeckoslovakien alltid den tjeckiska sidan och i synnerhet Prag.

Slovakien var en Europas rostzon. Där låg merparten av Tjeckoslovakiens föråldrade och förorenande gruv-, stål-, maskin- och vapenindustri. Det var en smärtsam process att bryta ner de gamla strukturerna och privatisera och utvecklingen fick fart först under premiärminister Mikuláš Dzurindas period.

Också korruption och en instabil partipolitik bidrog till att utländska investerare var ointresserade av Slovakien. Av de sex eller sju center-högergrupperingarna i parlamentet har hittills ingen lyckats etablera sig i landets ledning.

Euro om några år

Det slovakiska finansministeriets informatör Alexander Škurla berättar att landets budgetunderskott har börjat minska och att man planerar att pressa ner det till 3 procent om två år. Då skulle landet gå förbi sin granne och bli euroduglig först. I praktiken innebär det att Slovakien kunde införa euron år 2008 eller 2009.

Den utländska investeringsvågen rullar nu men en andel har också stödet från EU-fonder.

Statens ekonomi har sanerats med hård hand och socialpolitiska "reformer". I praktiken handlar det om att arbetslöshetsunderstöden har minskat, liksom pensionsförmånerna. Landet har också gått in för en fast skatteuppbörd på 19 procent.

Det vredgade facket rustade tillsammans med oppositionen igång en folkomröstning i början av april om förtida val. Omröstningen misslyckades för de fick inte nödvändiga 50 procent bakom kravet. Men missnöjdheten med regeringens politik gror.

Miroslav Beblavý, 28 är statssekreterare på Arbetsministeriet. Han försvarar reformerna med att man ville förbättra statens ekonomi men framför allt få bukt med arbetslösheten på 14—15 procent, som är ännu högre i landets östra delar. Det finns klart fler än 400 000 arbetslösa i Slovakien.

Övergångsperioder ett misstag

Beblavý säger att det är svårt att förhandla med facket, trots att Slovakien 1999 som den första i regionen stiftade lag om trepartssamarbete. Han menar att lagen har saknat innebörd de senaste åren.

Det snart sagt enda som facket och regeringen är ense om är att de vardera motsätter sig övergångsperioden för arbetskraftens fria rörlighet.

Beblavý säger att besluten om övergångsperioder aldrig borde ha fattats.

För Slovakien är övergångsperioderna närmast symboliska för grannländerna Tjeckien och Ungern har inga sådana. Men Österrikes beslut om en sju års övergångsperiod är svårt.

– Vi kommer att förhandla om saken. Vi hoppas att beslutet kan omprövas om två år, säger han.

– Vi kommer inte att godkänna någon selektiv migration, dvs. en sådan där vissa högt utbildade arbetstagare får särrättigheter. Också byggnadsarbetare ska få resa iväg om de vill det. Övergångsperioderna stör den fria konkurrensen mellan länderna.

Gränsen mellan Slovakien och Ukraina förefaller inte att utgöra ett problem. Visst har det kommit in illegala immigranter men gränsen är bara 98 kilometer lång och säkerheten vid gränsen har ökats med hjälp av stöd från EU. Mer problem utgör den gräns som är 400 kilometer lång.

Text och bild:
HILKKA JUKARAINEN
Bratislava
Översättning: ASTRID NIKULA