– Haparanda stad tog ett beslut i fullmäktige 1999 om att verka för att euron skulle fungera som en parallellvaluta samt för att andra aktörer, som bildningsförbunden, skulle skapa en medvetenhet om euron som valuta, berättar biträdande kommunchefen Allan Fjellvind.

I och med att juristerna på Svenska kommunförbundet sade nej – med hänvisning till centrala avtal om löner kontra likställighetsprincipen i grundlagen – anser Fjellvind att kommunen nu är ganska maktlös att göra stora omvälvningar innan Sveriges riksdag inför euro.

– Euron hade varit en fördel och ett argument för nyrekrytering. Trots att vi har hög arbetslöshet råder det brist på vissa yrkeskompetenser, inom äldreomsorgen, socialsektorn och lärarkåren. Det gick inte som vi hoppades men jag är alldeles övertygad om att euron kommer, kanske inom fyra år. Vi är bättre förberedda än övriga Sverige, konstaterar Fjellvind och berättar om öppna seminarier och eurobroschyrer till alla hushåll.

Tapio Kostet, revisor för KPMG och därigenom för många företag i Haparandaregionen, ser inte euron som ett problem, däremot nog kronans – och därigenom lönens – instabilitet.

– Sedan 1995 har företag betalat ut lön i mark. Några juridiska hinder finns inte heller för euro. Det är en förhandlingsfråga mellan arbetsgivare och arbetstagare, konstaterar han.

Euro väcker intresse

Stig Kerttu, som arbetar med näringslivsutveckling och internationella frågor i kommunen, understryker att en majoritet av Haparandaborna är för euro. Euro upplevs så nära i och med Finland går med och det är många som pendlar över gränsen, cirka tusen svenskar till Finland medan 600 finländare rör sig i motsatt riktning.

– Området är intressant för olika aktörer, inte enbart i Sverige. Eurofenomet hårdbevakas också av medierna, bl.a. från Italien, USA och Spanien. Det är ett plus för turismen, säger han och berättar att gränsen mellan Haparanda och Torneå redan nu årligen passeras av 16 miljoner människor medan ynka fyra miljoner tar sig över Öresund.

Olika utvecklingsprojekt som Eurocity och På gränsen pågår för att utnyttja det unika läget mitt på en gräns: att sonika bygga ihop de två städerna och locka företagare hit. Inom en tre mils radie finns 70 000 människor, inom 15 mil över 500 000.

INGEGERD EKSTRAND

  Paul Palmqvist, butikschef på stormarketen Prix i Haparanda, kommer inte att betala ut löner i euro. Konsumkedjans löneutbetalningar sköts centralt från Luleå och endast ett par arbetstagare är bosatta i Finland.

Däremot accepteras euro förstås i marketen. På stormöten med personalen har man diskuterat hur man ska gå till väga då euron gör entré.

– Vi är vana vid två valutor så jag väntar mig ingen större dramatik. En extra växelkassa och lite extra pengar är vad som behövs. Kassaapparaterna programmeras om, några investeringar krävs inte, säger Palmqvist som också delar ut eurobroschyrer till kunderna.

Prix har redan börjat rensa ut marken så smått. Sedan början av november accepteras inga tiopennislantar i markströmmen som här är lika strid som den i kronor.

Från den andra januari syns europrisen i skyltningen och euron tar småningom över markens plats i kassaapparaterna.

Kassorna Margit Kilpeläinen och Lena Jönsson tror inte euron ställer till med några problem.

– Det gäller bra att tänka på annat sätt, att programmera in euron i huvudet i stället för marken, säger de lugnt.