Det går överlag back i de stora europeiska ekonomierna. Också i våra närområden talar prognoserna sitt tydliga språk. Svenska konjunkturinstitutets rapport avslöjar att tillväxten i Sverige i praktiken stagnerat. Arbetslösheten väntas snart öka igen. Den privata konsumtionen har hittills hållit hjulen i rullning, men mycket tyder på att hushållen nu drar öronen till sig och börjar lägga undan för sämre tider i stället för att spendera. Då är stagnationen ett faktum.

Den finländska ekonomin kan inte undgå att påverkas av det som sker omkring oss. Tecknen är i själva verket helt tydliga. Bostadsmarknaden har mattats av. Byggandet dalar snabbt. Konsumenternas tilltro sviktar. Alla ingredienser finns där.

Prognosmakarna försöker hålla liv i optimismen genom att bedyra att konjunktursvackan är snabbt övergående. Nästa år skall ekonomin ta fart igen. Frågan är hur mycket täckning bedyrandena har. Lyckas man övertyga konsumenterna om att hålla hjulen i rullning medan räntor och priser stiger och den allmänna osäkerheten ökar? Finansminister Katainens pojkaktiga (över)optimism är inte särdeles förtroendeingivande.

Statsbudgetens och skatternas betydelse som konjunkturpolitiska styrinstrument har ökat i och med att inkomstpolitiken ratats och räntepolitiken tagits över av den europeiska centralbanken. Sånt är läget när regeringen Vanhanens förmåga att bedriva framgångsrik konjunkturpolitik för första gången prövas på allvar. Den har varit tidigare borgerliga regeringars akilleshäl.

Även om alla rättvisehänsyn lämnas därhän – annat är väl inte att vänta – vore det nu motiverat att bygga upp budgeten, inklusive skattebesluten, så att låg- och medelinkomsttagarnas köplust stimuleras. För det är i de här grupperna potential finns. Men det skulle förutsätta att regeringen överger sin redan påbörjade strävan att omfördela skattebördan till de välsituerades favör. Inget tyder på att så sker.

Så löntagarna lär nog få bereda sig på att dra åt svångremmen ytterligare några hål under kommande år. Krisar ekonomin till sig ordentligt nästa år står vi igen allt annat än väl rustade.

HANS JERN