Rakt emellan kyrkan och stadshuset löper huvudgatan Seppälän puistotie. Om man i ändan av den kilometer långa gatan lägger en passare och ritar upp en cirkel med en fem kilometers radie får man med inte bara hela Mänttä utan också en del av grannkommunen Vilppula.

Mänttä har allt en människa behöver. Fyra matbutiker, en beklädnadsaffär för damer och herrar, Alko, apotek, pub, kaféer, hotell, R-kiosk, pizzeria och korvkiosk, ja t.o.m. gatlyktor. Allt ligger tätt ihop invid parkgatan.

Lite längre avsides, men fullt synligt, ligger Mänttäs hjärta, f.d. Serlachius fabrik, nuvarande Metsä-Tissue. Fabriken har legat vid Kuorivesi strand i 130 år och gett Mänttäborna deras bröd och välfärd.

Auli Välimäki hann arbeta på fabriken i nästan fyrtio år innan hon blev arbetslös. För fabriksarbetarna är det mycket vanligt att en långvarig anställning på fabriken får ett tvärt slut, och de blir arbetslösa.

– Som ung flicka försökte jag, som så många andra, få jobb på butik eller ett kontor. Om man inte lyckades kom man alltid in på fabriken. Nu är läget det motsatta. Det är lättare att få jobb på butik än på fabriken för Tissue tar emot bara utbildat folk, berättar hon.

Auli Välimäki är en andra generationens fabriksarbetare, som så mången annan i Mänttä. Familjen Välimäki bodde i fabrikens bostäder i början, gick i den bastu som fabriken ägde och deltog i de skidtävlingar fabriken arrangerade.

Publiciteten tär

Den f.d. pappersarbetaren Auli Välimäki har givetvis följt med vad som har hänt i Kuusankoski och Voikkaa.

– Jag tror ändå inte att det samma kunde hända i Mänttä. Metsä-Tissue är en stor arbetsgivare men den har varit större än nu. När cellulosafabriken stängdes på 1990-talet sades det att Mänttä skulle dö. Men inte dör städer och kommuner fastän man stänger en stor fabrik. Människor lämnar inte sina hem så där bara.

– Jag har sagt till Kuusankoskiborna att de nog klarar sig bara de överlever publiciteten. Det är så sorgligt att publiciteten kan få slå benen under fötterna på en stad eller kommun ens innan någonting alls har hänt, säger Auli Välimäki.

Också i Mänttä har man fått anpassa sig till att automationen far iväg med arbetsplatser. Metsä-Tissue är alltjämt en arbetsplats för 550 människor och stadens största arbetsgivare. Också annan småindustri har uppstått på orten och naturligtvis sysselsätter också staden och den privata servicesektorn människor.

– Mänttä står inte och faller på sitt ena träben. I framtiden kommer allt fler småföretag att bygga ut ben som stöder. Det är fåfängt att tro att hit skulle komma nya stora arbetsgivare, i likhet med pappersfabriken. Ändå tror jag fast på pappersfabrikens framtid på orten, säger Auli Välimäki, och bygger sin uppfattning på omgivningen: Mänttä ligger omgivet av djupa skogar mitt emellan Kuorivesi och Keurusselkä.

På den gamla fabriksorten dansar heller inga grönsiskor, trots att fabriken ligger på stranden av ett naturskönt vattendrag.

– Fabriken är nummer ett och därefter rättar vi oss. Så har man gjort i alla tider. Ingen ifrågasätter fabrikens behov, så viktig är den för oss. Flygekorrarna finner nog nya träd om man fäller deras boplatser, säger Auli Välimäki.

Fabriken, som tillverkar mjukpapper och t.ex. bakplåtspapper, släpper inte längre ut förorenat vatten i sjön och inga hemska odörer kommer längre ur dess pipor. Visserligen har Mänttäborna lidit av en luktolägenhet på senare år, men den är de själva orsak till. Behandlingen av samhällsavfall sköts sedan ett par år av fabrikens reningsverk och slagghögarna ligger och stinker om somrarna.

Blev nobbade

Där Auli Välimäki vandrar längsmed den centrala parkgatan hälsar nästan var och en på henne. I en liten stad som denna känner folk varandra. Och skulle de inte känna Auli: de sista tio åren på fabriken var hon arbetarskyddsfullmäktige och hon har suttit i stadsfullmäktige i 25 år. Nu sitter hon sin andra period som ordförande för stadsstyrelsen.

Mänttä är en typisk industriort där vänstern inte ryms inom samma rote, åtminstone inte i kommunalpolitiken och sällan på fabriksgolvet. I Mänttä råder traditionen att socialdemokraterna samarbetar med samlingspartiet.

– Det här samarbetet skapades nog på den tiden då kommunisterna och sossarna på fabriken var värsta fiender, gissar Auli Välimäki.

När skogspatronerna förra året försatte fabrikerna i lockout kände Auli Välimäki både sorg och glädje.

– Varje lockoutdag minskade stadens kassa med 13 000 euro. Men det var en sann glädje att dagligen se folkvandringen i fackavdelningens kontor i en f.d. affärslokal — också de unga var med.

Som liten stad reder sig Mänttä inte allena. Samarbetet med Vilppula kommun fördjupas ständigt. Grannkommunen på åtta kilometers avstånd är en kompanjon vars samarbetsiver man inte ska rubba med fusionsprat.

– Vi har friat till dem tre gånger och alltid blivit nobbade. Nu bygger vi upp samarbete kring servicestrukturerna. I slutet av årtiondet har vi en gemensam servicestruktur. Den ena kommunen ansvarar för t.ex. de tekniska arbetena, den andra för socialsektorn. Redan nu seglar folk mellan sitt arbete i den ena kommunen och hemmet i den andra, åt bägge hållen.

Mänttä har i tiderna separerats från Vilppula. Före det hörde bägge kommunerna till Keuruu socken och ännu längre tillbaka till Ruovesi modersocken. Historien känner m.a.o. kommunsammanslagningar.

– Och visst har vi mycket gemensamt: t.ex. Mänttäregionens hälsovårdsområde och utbildningscentral, förklarar Auli Välimäki.

Utbildningslinjerna i läroanstalten på andra stadiet vittnar om att Mänttä inte på något vis är redo att ge upp. Utbildningscentralen har en pappers- och processlinje och en el- och automationslinje för Metsä-Tissues framtida behov.

LEENA SERETIN
Översättning: ASTRID NIKULA