De frågor som kan väntas komma upp i diskussionerna på kongressen är därför slående välbekanta för henne och hennes fackförening. Snabba förändringar i verksamhetsomgivningen med allt vad globalisering, anlitande av hyrarbetskraft, ökad arbetstakt och krav på flexibilitet heter, är frågor Flygvärdinne- och stewardföreningen, SLSY, tampats med de senaste åren. Det var för att få ordentligt grepp om intressebevakningen i dessa frågor förbundet år 2002 beslöt byta centralorganisation från Akava till FFC. Flygvärdinneyrket hade proletariserats och föreningen insåg att facklig kamp mot dumpade arbetsvillkor var förestående.

– Vi har blivit väl mottagna i FFC och fått det stöd vi väntat oss, säger hon nu.

Visserligen höjde många i början på ögonbrynet när föreningens representanter målade upp de hotbilder man stod inför. Men nu har många andra förbund ställts inför liknande problem.

– Pappersförbundet situation känns välbekant för oss, nickar Åkers igenkännande.

Under de 23 år hon arbetet i branschen har arbetstakten ökat drastiskt.

– Med mindre personal jobbar vi nu mycket mer än förr och arbetets art har ändrats en hel del.

Flygvärdinnornas kamp är långtifrån avgjord ännu. Dumpningen av arbetsvillkoren gnager på relationerna till Finnair, som är branschens överlägset största arbetsgivare.

– Vi vet att den utländska arbetskraft Finnair anlitar har villkor som är bara en bråkdel av det som gäller i Finland.

Frågan om villkorens offentlighet väntas bli avgjord i högsta rättsinstans i vår. I lägre instanser har föreningen vunnit målet. Sedan kan man gå vidare i själva förhandlingarna.

– En klar framgång för oss är att vi fått ett allmängiltigt avtal för vår bransch, konstaterar Åkers.

Det ger en stadigare grund att stå på än tidigare när man bara hade ett lokalt avtal med Finnair att falla tillbaka på.

– Vi har ju alltid visat stor flexibilitet när det gällt anpassning till snabba förändringar i branschen. Alltid har vi förhandlat och alltid har vi kommit fram till lösningar. Därför känns det så frustrerande att tvingas lyssna till arbetsgivarnas ständiga jeremiader i offentligheten med krav på större flexibilitet. Det som egentligen förändrats är att arbetsgivaren numera vill diktera nya villkor i stället för att förhandla. Det kan vi som facklig organisation givetvis inte godkänna.

Också det läget har SLSY numera gemensamt med många andra fackförbund och kan vänta sig respons på i kongressdiskussionen. Inte minst från transportförbundens sida.

– En annan högaktuell fråga för oss är det fackliga samarbetet. Vi har i förbundets ledning kommit till insikt om att det är nödvändigt att gå upp i ett större sammanhang. Vi kan inte som en liten, ensam förening sköta intressebevakningen tillräckligt effektivt. Därför har vi tillsatt en utredning för att bena ut befintliga alternativ. När den är klar skrider vi till medlemsbehandling av samarbetsalternativen. Det mesta lutar nog åt att det är inom transportsektorn vi skall söka vår partner. Det är där vi hör hemma, säger Thelma Åkers.

HANS JERN