– Debattivern har tyvärr mattats av i facket, säger Kainu som själv deltagit i ett otal kongresser och fullmäktigemöten. – Jag hoppas ombuden som samlas till FFC:s kongress i juni hittar den rätta gnistan igen.

Avsaknaden av verklig debatt är inget nytt fenomen, tyvärr, konstaterar Kainu, pensionär sedan ett knappt halvår. Själv upplevde Kainu att han, trots fullmakten från fältet, saknade påverkansmöjlighet på mötena.

– Därför vägrade jag i vänstergruppen att längre låta mig nomineras till vare sig Metalls eller FFC:s fullmäktigemöten eller kongresser. Jag hade inget intresse av att fungera som en gummistämpel, säger han bestämt.

Ett svårt beslut för Kainu som benhårt anser att facklig verksamhet är det enda gångbara alternativet för att bevaka arbetstagarnas och också de arbetslösas intressen.

– Något bättre finns helt enkelt inte, betonar han.

Bagage bägge vägar

Mauri Kainu är djupt oroad över många företeelser i den fackliga beslutsprocessen.

– Diskussion är det som för facket framåt. Utan debatt är det slut med också annan politisk påverkan, säger Kainu som tidigt valde det fackliga spåret framom aktiv politik.

För facket är viktigt. Annars vore inte heller motståndet så starkt, menar han och pekar på den nöd presidentkandidaten Sauli Niinistö så tydligt gav uttryck för i valdebatten.

Men också facket har skäl att ta sig en titt i spegeln. Kraven på demokrati uppfylls rent formellt: motioner inlämnas, knippas samman och behandlas. Men nytänkande kvävs i sin linda om frågor bereds allt för långt centralt.

– Frågor ska beredas endast till en punkt, så debattutrymme finns. Var den gränsen ska sättas är svårt att säga.

Debatten skulle också må bättra om spökskrivarna försvann. I alltför många inlägg skiner spökskrivarens hand i genom. Förbundsbyråerna producerar skrivbordsspråk som talarna inte ens försöker omvandla till sitt språk, till talspråk.

– Varför vi har ett så stelt maskineri? Är det kanske större saker som spökar bakom, som trepartsförhandlingar, vilka i sig är en ypperlig sak.

Kritik bör bemötas sakligt

Sättet att förhålla sig till kritik är en annan sak. Kainu har den fackliga "debatten" om ett finländskt EU-medlemskap i gott minne.

– Frågan hade juntats klar i förväg. De EU-kritiska försökte man täppa till truten på, det fick både jag och många med mig känna av. En avvikande åsikt som motiveras bör bemötas sakligt, inte så att kritiker uppmanas till rättning i ledet så inte den fackliga karriären får ett plötsligt slut, säger han.

Kritik ska inte ses som något fult, något som grälsjuka typer som vill framhäva sig själva ägnar sig åt.

– Inte så att ombuden ska soloåka, men de ska tillåtas använda sunt förnuft och tillföra debatten något, var och en. Vägkost från medlemmar som gett dem mandat ska finnas med i bagaget till kongressen. Kongressportföljen ska inte enbart fyllas med rapporter på vägen hem.

Debattglada ombud ska dock inte ge upp i förväg. Det går att få igenom frågor om de väcker tillräcklig genklang. Själv var han en av dem som ställde sig i talarstolen då Metalls styrelse i tiden enhälligt föreslog att facklig medlemsavgift skulle krävas också av arbetslösa.

– Frågan var på väg till omröstning, så styrelsen tvingades dra tillbaka sitt förslag. Vem hade haft mage att gå till jobbet och berätta om en sådan avgift? Den uppbärs fortfarande inte.

Fackligt arbete ger mycket

Kritiken till trots överväger det positiva i facket, det är Mauri Kainu mån om att understryka. Det har han själv upplevt under en facklig karriär som startade redan på 70-talet på numera Bolidenägda Outokumpu i Karleby.

Förutom som huvudförtroendeman har Kainu också fungerat som ordförande för sin personalgrupp och som ordförande och förhandlare för personalens förhandlingsgrupp på koncernnivå. Under sin tid i Outokumpus koncernstyrelsen, 1997–99, drev han med framgång ett växelskuldbrev, "optioner" riktade till personalen. Och riskfria, då företaget övertalades skaffa förmånliga lånevillkor så ingen miste stugan. Satsningen gav och ger än klirr i kassan.

Lite roat berättar Kainu att han rentav har papper på att han krävt lönelyft för arbetarna. Och det är arbetsgivarens förtjänst. Arbetsgivaren tyckte det fick vara nog med alla krav, såg det som ett avtalsbrott och drog Kainu inför arbetsdomstolen. Domen blev böter på 15 000 mark, som fackavdelningen pungade ut med.

– Men inte slutade jag kräva lönelyft för det, ler han.

Facket på Karlebyfabriken var aktivt, och blev också först i Finland med att kräva ett femskiftssystem i kontinuerligt treskiftsarbete. Segern vanns efter en lång strid, och förkortade arbetstiden. Småningom kom modellen in i flera avtalsbranscher.

Debatten börjar på fabriksgolvet

Där det brister i facket i dag är alltså debatten. Kainu menar att det är hög tid att på allvar försöka få igång en debatt igen, som förr i tiden. En debatt som inte förs enbart på möten på högsta nivå. Nej, debatten ska igen föras också på fabriksgolvet.

– Sammankalla arbetsplatsmöten, med tillstånd eller utan. Försök få så många som möjligt med genom att hålla möten i skarven mellan skiften, föreslår han.

För allt bör göras för att hålla facket levande, så det också framdeles fungerar som lokomotiv för ett tåg packat med olika bitar i intressebevakningen.

Vad skulle då en Mauri Kainu motionera om i dag, inför FFC:s kongress?

– Förtroendemännens rättigheter och plattskatt, den sistnämnda vore ett ypperligt tema också för ett arbetsplatsmöte, säger fackkämpen Mauri Kainu.

INGEGERD EKSTRAND