– När arbetarna är fast anställda på heltid och arbetsplatsens organisationsnivå är nära hundra har också förtroendepersonalen ett helt annat stöd i ryggen. Om arbetarnas ställning på arbetsmarknaden är stark förefaller det som om informationsgången fungerar bättre och det är lättare att komma överens om saker och ting på arbetsplatsen. Också de som sitter med i bolagens förvaltning har ett helt annat utgångsläge för att få information, än en huvudförtroendeman på ett vanligt restaurangföretag.

Tarkko Laurinen har arbetat i snart tio år som servitör på restaurang Michelle i Helsingfors centrum. I fyra års tid har han varit huvudförtroendeman för Oy Center-Inn Ab:s tiotal restauranger. Han får reservera omkring en tredjedel av sin arbetstid för att sköta förtroendeuppdraget.

Tarkko Laurinen vill understryka betydelsen av att förtroendemännen har ett bättre anställningsskydd.

– Jag tror att jag, som ofta sjunger rätt ut vad jag anser, hade fått byta arbetsplats vid det här laget om inte förtroendemännen hade sitt anställningsskydd. Det sporrar en att våga driva arbetstagarnas angelägenheter.

Snuttarbetarnas mun förseglad

Laurinen menar att en förtroendeman kan utnyttja sin yttrandefrihet på ett annat sätt än den vanliga arbetstagaren. Ur yttrandefrihetsperspektiv är nog snuttarbetarna värst utsatta.

Visstidsarbetarnas anställning prövas med jämna mellanrum och en hyrarbetare sitter aldrig stadigt och det hindrar dem effektivt från att tala ut på arbetsplatsen, för att då inte tala om massmedia, menar Laurinen.

Han berättar att det bara är säsongarbetarna som arbetar tidsbundet medan i snitt tio procent av restaurangernas personal kommer via rekryteringsfirmor.

Tarkko Laurinen ser visserligen en ljusning. Den beror visserligen inte på att arbetsgivarna skulle vara mer liberala i sin attityd, utan på att branschen har allt svårare att finna personal.

– Det finns också hyrarbetare som är snabba i repliken och deras mod att sjunga ut ökas av att det börjar vara brist på yrkeskunnigt folk i branschen. I en sådan situation behöver de inte vara lika rädda, konstaterar huvudförtroendemannen.

Blåögda unga

Servitören och huvudförtroendemannen Tarkko Laurinen önskar att man gav förtroendemannen mera bakgrundsfakta och att man också kunde anförtro honom eller henne med mer s.k. hemlig information.

– Om arbetsgivaren sätter upp en personalbulletin på anslagstavlan vore det bra om förtroendemannen kände till bakgrunden, för det är ändå honom man vänder sig till med frågor om saken. Det är inte roligt att tvingas medge att man inte alls vet något mer än det som står på plakatet.

– Det är klart jag har tystnadsplikt när det gäller enskilda arbetstagare. Men visst känns det ibland som om man borde kunna berätta mer, eftersom den information arbetsgivaren ger inte alltid stämmer överens med verkligheten. I synnerhet unga, som inte ännu har så mycket erfarenhet av arbetslivets vardag, är alltför blåögda.

Laurinen säger att arbetsgivarna inte alltid är så välvilliga som de låter påskina. Ibland vore det på sin plats att visa upp den andra sidan av saken.

– Om de unga fick veta mer om arbetsgivarnas tricks, skulle det säkert också få betydelse för den fackliga organiseringen bland unga. Man kunde få dem att förstå att de kanske någon gång kan behöva fackförbundets stöd, konstaterar Laurinen.

– I allmänhet kan man tala rätt öppet om saker och ting på vår arbetsplats. Men i de fall att man egentligen borde gå till chefen med sitt ärende är det ändå till förtroendemannen man går. Jag tror ändå inte att en arbetstagare skulle hamna i blåsväder om man t.ex. gjorde ett arbetsplatsreportage om arbetarskydd och personalen berättar om sina goda och dåliga erfarenheter, menar Tarkko Laurinen.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA