Mirja är inte ensam, för allt mer sällan törs människor komma ut med sina problem i offentligheten, ens i fackförbundets egen medlemstidning. På 1970-talet förbättrade man arbetsförhållandena genom att tala öppet om dem, i 2000-talets Börsbolagsfinland är det guld att tiga.

Olli Mäenpää verkade tidigare som ordförande för Pressens opinionsnämnd och han ser med oro på hur yttrandefriheten naggas i kanterna. Yttrandefriheten är en av demokratins viktigaste hörnstenar och en grundlagsenlig rättighet, som gäller också i arbetslivet.

– Alla jobbar vi ju. Om man tänkte sig att yttrandefriheten inte skulle gälla i arbetslivet vore ju hela demokratin hotad. Om man i arbetslivet är återhållsam med att öppet tala om rättigheter är det utan vidare ett problem också ur yttrandefrihetens perspektiv, säger Mäenpää.

Han påminner om att man uttryckligen underströk att alla de grundläggande rättigheterna gäller också arbetslivet, då grundlagens stadganden preciserades.

– Arbetsgivaren har ingen rätt att inskränka på yttrandefriheten. Det är heller ingen grund för uppsägning att en människa utnyttjar sina grundlagsenliga rättigheter, men i verkligheten kan man förstås kamouflera orsakerna till en uppsägning precis hur som helst.

Mäenpää har funderat över om man borde stifta en särskild lag om yttrandefrihet, i likhet med lagen om integritetsskydd i arbetslivet.

Filter fungerar

Yttrandefriheten är som hälsan: man märker den inte så länge allt är i sin ordning. När hälsan börjar svikta eller yttrandefriheten halta lägger man märke till och oroar sig över det självklara.

Mäenpää menar ändå att yttrandefriheten respekteras rätt långt i vårt land.

– Vi har ingen förhandscensur och inte så pass grov slaskhinksjournalistik som i exempelvis Tyskland eller Storbritannien. Ur ett västvärldsperspektiv har vi det ganska hyfsat, säger Mäenpää och han grunnar en stund på vad som kunde vara ett yttrandefrihetens Mecka.

– I inga händelser är det USA eller andra stormakter. Vi torde nog finna det landet i Norden.

I vårt land reglerar pressen sig själv och som "överdomare" fungerar Pressens opinionsnämnd. I den finns förlagen, journalisterna och läsarna företrädda. Opinionsnämnden vakar över att den journalistiska etiken tillämpas och att medborgarna behandlas anständigt.

– Självregleringen fungerar relativt väl, menar Mäenpää.

I Sverige verkar Yrsa Stenius som pressombudsman, en yttrandefrihetens vakthund. Mäenpää har föreslagit att en sådan tjänst inrättas också i vårt land. Opinionsnämndens nuvarande ordförande Pekka Hyvärinen har för sin del tagit på sig en roll också som pressombudsman då han i offentligheten har tagit klar ställning till massmedias agerande i olika fall.

Den s.k. finlandiseringen beskrevs så att det man inte kan tala om måste man tiga om. Mäenpää anser att massmedias försiktighet sitter i fortfarande och om vissa saker talar och skriver man ännu med yttersta finkänslighet. Ändå kan man inte längre tala om finlandisering.

Utbildning garanti för yttrandefriheten

Ju mer utbildat folk, desto mer krävande är det i sin hunger efter publicerad information.

– Alla unga och vuxna i vårt land är läskunniga, en stor del är högt utbildade och människor förhåller sig kritiskt till det de läser, hör och ser. En hög utbildning utmanar massmedia och stärker den grundläggande rätten att yttra sig, säger Mäenpää.

Politikernas fagra tal om medborgarsamhället och demokratin får sig en allvarlig törn av att statsminister Matti Vanhanen vill undanhålla information om oavgjorda ärenden för medborgardebatten.

– Politik handlar ständigt om att behandla frågor som ännu inte är avgjorda. Att mörklägga saker är det samma som att dra bort politiken från politiken. För yttrandefriheten är det oroväckande om inte medborgarna får en chans att analysera och diskutera ärenden under beredning, ärenden som gäller förändringar i människors vardag, slår Mäenpää fast.

Frihet innebär ansvar

Yttrandefriheten är både en individuell och en kollektiv rättighet som även förknippas med ansvar. På diskussionsforumen på nätet framför människor väldigt hårda ställningstaganden men inte ens på webben, liksom inte heller i tryckta eller elektroniska medier, är det tillåtet smäda, förtala eller såra andra människor. Övervakningskedjan saknar dock en del länkar.

– Det borde alltid finnas en människa som ansvarar för diskussionsforumens innehåll. Också skribenten och debattören har ansvar och kan inte gömma sig bakom webbmasterns rygg. Det här har vi ju redan rättsprejudikat på, påpekar Mäenpää.

Den nya datatekniken har ökat medborgarnas möjligheter att delta i den offentliga debatten men delvis handlar det om en skenbar demokrati. När man debatterar på webben är det som att skriva i vinden. Budskapet når så ytterst sällan dem som bestämmer.

– De nya medierna har ändå gjort det möjligt för alla att få del av information. Kunskap är yttrandefrihetens viktigaste element. Det dåliga är att också viktig information och viktiga inlägg lätt drunknar i informationsflödet, påpekar Mäenpää.

Han är ändå hoppfull om att det på webben småningom publiceras också seriösa bloggar och debattforum.

– Netiketten (gott uppförande på internet) blir allt bättre och webbpublicerad information kan vara av god kvalitet. Större anledning till oro är att nätet är så sårbart. Om informationsförmedlingen i allt högre utsträckning sköts på webben ökar också möjligheten att kontrollera systemen och t.o.m. spärra möjligheten till växelverkan. Vi har t.ex. Kina som begränsar den information och den debatt som tillåts på webben.

Informationssamhället Finland stoltserar med sin öppenhet och genomskinlighet. Mäenpää är aningen tveksam.

– Inte är det datatekniken som gör samhället genomskinligt. Vi vet inte ett dugg mer än förr om ekonomin och företagens planer. Om dessutom ridån för politiken går ner har vi på allvar beträtt en farlig väg, säger Olli Mäenpää.